Autistisk dagbok

Torsdag 6 December 1973: "Om en människa inte blir född på nytt kan hon inte komma in i Guds rike."              Kära dagbok detta är den viktigaste dagen i mitt liv! Ola min kompis frågade om jag ville bli frälst och om han fick be för mig. Jag har ju väntat på detta så jag sa Ja utan att tveka. Jag har ju prövat på meditation och yoga och t.o.m. skrivit ihop min egen filosofi, Detismen utan att få ro i själen. Varför inte ge den kristna tron ett försök. Jag hade ju inga större förväntningar men efter bönen kände jag mig alldeles varm i bröstet. Det var som om något brändes bort och kan du tänka dig jag som brukade svära i var och varannan mening kunde inte längre få fram en enda förbannelse. Gud hade förändrat mitt språkbruk. Och vet du att jag inte längre känner något sug efter öl eller sprit. Helt sjukt! Men sedan hände inget speciellt. Veckan som följde försökte jag be och komma nära Gud men bönerna stannade liksom i taket. Jag ville att det här med Gud och Kristus skulle vara sant men trots att något radikalt har hänt så har jag ändå svårt för att tro. Sanningen är att jag inte riktigt förstår vad det innebär att vara en kristen. Jag vet helt enkelt för litet. När pastor Paul läste ifrån Uppenbarelseboken om vem det var som beskrevs i första kapitlet vars huvud var vitt som ull och hade ögon som eldslågor, så svarade jag: "Det måste vara djävulen." Nej, Erik det är Guds Son Jesus Kristus fick jag till svar. Detta fick mig att tappa sugen och inse att jag inte riktigt vet vad kristen tro är. Eftersom jag är en känslomänniska så tror jag att Gud gav mig dessa starka upplevelser från början. Gud möter oss alla på helt olika sätt. Jag vet om en man som steg på ett flygplan och var utan Gud och hopp men så läste han en bok med titeln "Hostage to the devil" och det fick till effekt att när han klev av planet var han en pånyttfödd kristen. Någon har också berättat att i ett visst ögonblick bestämde jag mig bara för Kristus. Så Gud möter oss på olika vis. Han vet vad var och en behöver. Om du söker efter en känsloupplevelse eller något annat häftigt så sluta med det. Sök Kristus och du får vad just du behöver.

Torsdag 13 December 1973: " I honom har också ni sedan ni kommit till tro, fått den utlovade Helige Ande som ett sigill." Kära dagbok detta är nog den näst viktigaste dagen i mitt liv! Jag var på väg till systembolaget för att köpa öl. Ja, jag hade precis gett upp mina försök att nå fram till Gud och tänkte att det här med kristendom det var inget för mig. Inte för att jag kände något sug efter ölen men jag hade det tråkigt och av gammal vana, ja du vet. Precis när jag var i hallen och satte på mig skorna kom Ola hem och berättade att på kvällen skulle det bli bön hemma hos Tor-Leif. "Du hänger väl på?" Ok tänkte jag. Har jag inte druckit på en vecka så kan jag väl hålla mig en dag till. Jag hade ju tänkt att en kristen kan ju inte hålla på och dricka öl eller sprit. Nå det som hände mig i kväll har gjort att jag aldrig mer kan tvivla på att Gud finns. Han har fullständigt demolerat varje tvivel på sin existens. Han mötte mig med all sin kraft och kärlek. Han fyllde mig med sin Helige Ande. Jag fick en "evighetskram". Så även om jag inte förstår så mycket så räcker det jag vet och blir över. Vet du, jag fick tala ett nytt språk. Det liksom välde nya ord ut ur min mun och det kändes som om Gud lyfte upp mig i sin famn. Dom andra i bönegruppen sa att det var ett Andedop jag fick uppleva. Det är tydligen så att först blir man frälst eller född på nytt och sedan Andedöpt. Dom berättade också hur viktigt det var att lära sig av bibeln och som dom sa lära känna Jesus. Jag kan bara säga HALLELUJA!

Fredag 14 December 1973: "Bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni ska säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun." Kära dagbok kan du tänka dig att för bara några dagar sedan eller var det t.o.m. igår så satt jag på frågesidan vid bordet på ungdomsgården. Idag så satt jag på den kristna sidan och hör och häpna jag kunde svaren på de flesta frågorna som dom sökande ungdomarna hade. Det var som om en röst i mitt inre gav mig svaren. Jag har börjat förstå lite av hur Gud tänkt, eller rättare tänker och vad han vill. Jag har också börjat läsa i bibeln och det är som om orden brinner på sidorna eller får liv. Det är helt underbart med detta budskap från himmelen. Någon sa också att det skulle komma en tid när vi inte längre får ha några biblar. Därför har vi bestämt att läsa in nya testamentet på kasettband och gräva ner dessa för framtida bruk.

Måndag 15 Januari 1974: " Ni skall få kraft när den Helige Ande kommer över er och ni skall bli mina vittnen". Kära dagbok i kväll var vi ute och vittnade på en ungdomsgård i Ullared. Vi spelade och sjöng kristna sånger och berättade om Jesus. Det var dock ingen som blev frälst av de ungdomar som vi träffade. Däremot så blev Jan-Olov träffad av Ordet och Anden. Han är en kompis till flera i bönegruppen och han är snart mogen för att gå in i Guds rike. Höll nästan på att glömma att jag har börjat jobba på RIA. (Råd I Alkohålfrågor). Tänk vilken ironi av Gud. Jag som har haft sådana problem och nu får jag hjälpa människor på detta område. 

Tisdag 23 Januari 1974: "I Herren har jag min tillflykt och min borg." Kära dagbok idag kom det in en man på RIA och påstod att han behövde 400 kr till målarfärg. Efter att ha rådgjort med Naomi, min chef så fick han pengarna. Men sedan fick vi veta att han var en mördare som hade rymt från fängelset. Mer glädjande är att vi har startat en musik och dramagrupp. Vi kallar den för Johannes 12:26. Det är det bibelord som jag fick i min konfirmationsbibel. Vi ska träna in en dramamusikal, med titeln "Hur jag blev frälst". Ja det är min frälsning som vi ska skildra.

Lördag 3 Februari: "Jag gläder mig när jag är svag." Kära dagbok ikväll ledde jag mitt första möte i kyrkan. Det var oerhört nervöst. Jag rusade fram tre gånger för att avsluta mötet men då sa deras körledare att dom hade ytterligare en sång som dom ville framföra. Mycket pinsamt. Nästan lika pinsamt som när jag och Ove framförde "Yellow brick road" på ett möte. Våra röster sprack på den högsta tonen och hela församlingen vek sig av skratt. Nåja vi tyckte själva att det var ganska lustigt.

7 Mars 1974: "Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravna med honom för att också vi ska leva ett nytt liv i honom." Kära dagbok idag döptes jag till Kristus. Det var en mycket stark upplevelse. Nu vet jag vad Gud vill med mitt liv! Där i dopgraven kallade Gud mig till att predika hans evangelium. Jag blev nog döpt redan som litet barn men det står så tydligt i bibeln att först ska man tro och sedan ska man bli döpt. Det är den rätta ordningen. Det är meningslöst att döpa någon som varken kan eller vill tro.

3 April 1974: "Avdela Barnabas och Saul för den uppgift jag kallat dom till." Kära dagbok idag började jag som gårdsföreståndare på den kristna ungdomsgården. Tänk att Gud hade förberett mig för denna tjänst. Ja, jag har ju utbildat mig på ledarinstitutet i Karlskoga under tre år, men inte haft någon motivation att jobba med ungdomar. Det är annorlunda nu kära dagbok nu har jag något att förmedla och ge till ungdomarna. Gud ge mig vishet och kraft att ge dom evangelium. Tyvärr så skulle jag laga en lampa i stora salen men råkade demolera den helt. Jag blev då kallad för "snickaren" av pastorn. Inte snällt men ändå kul.

10 April 1974: "Jesus sa jag är vägen, sanningen och livet ingen kommer till Fadern utom genom mig." Kära dagbok nu har vi framfört Musikdramat "Hur jag blev frälst" på Folkhögskolan här i Falkenberg. Pastor Paul var med och gav en apell efter vårt framträdande. Jodå det gick ganska bra.

14 April 1974: "Vredgas men synda inte." Kära dagbok fem buspojkar var nere i tegelrummet i källaren och krossade glasflaskor genom att slänga dom i väggarna. Jag upptändes av Guds vrede och tog tag i den störste av dem i kalufsen och lyfte ut honom. De andra fyra följde snällt efter. Var finns disciplinen? Hur ska det bli någon ordning när unga människor beter sig som djur. Jesus upptändes av vrede vid några tillfällen så det är inte fel att bli arg. Vi ska bli arga över synden och får reagera över den. Men vi ska inte hålla fast vid vreden och framför allt inte vredgas över syndaren utan erbjuda evangelium. 

9 Maj 1974 "Kom och följ mig, jag skall göra dig till en människofiskare." Kära dagbok ikväll var Ola och jag på möte i pingstkyrkan. På bänken bakom mig satt en 35 årig man som mitt i mötet ställde sig upp och började profetera. Det han sa var att Gud hade kallat någon till helig tjänst och jag upplevde att allt var riktat till mig. Håren på mina armar reste sig och jag bara visste att det är Gud som kallar på mig. 

Torsdag 6 Juni 1974: "Alla fylldes av Helig Ande och började tala andra tungomål." Kära dagbok nu har det hänt igen. Den Helige Ande fyllde mig och gav mig en alldeles fantastisk upplevelse. Vi har varit på Steninge ungdomsgård tillsammans med Missionskyrkans ungdomar. Där ute på gårdstunet finns en liten plogkyrka. Den är så liten att man måste stå på knä eller sitta för att få rum i den. Vi var där och bad Ola och jag. Plötsligt befann jag mig mitt ute i en stor och starkt rusande flod. Det var ett brus av himmelska toner som omslöt mig och samtidigt var det som en flod flöt fram ur mitt inre. En mycket ljuvlig upplevelse.

5 Juli 1974: "Den som har Sonen han har livet, den som inte har Guds Son har inte livet." Kära dagbok vi har varit ett gäng nere på Skrea strand och inbjudit människor till våra möten samt samtalat med de som varit intresserade. Vi hade ett bra samtal med några Jehovas vittnen. Dom tror ju inte att man kan veta om man är frälst eller inte så vi visade ordet från Johannesbrevet och en av dem började vackla i sin vantro. 

12 Juli 1974: "Efter att han läst tackbönen bröt han brödet och gav åt sina lärjungar." Kära dagbok idag nere bland klipporna i Skrea firade vi först nattvard och sedan förättades dop på nio ungdomar i havet. En av dem var Jan-Olov. Äntligen har jag fått vara med om att föra en människa till Kristus.

Onsdagen 15 Januari 2025: "Detta är det eviga livet att de känner dig den ende sanne Guden och den du har sänt, Jesus Kristus." Kära dagbok! Varför en autistisk dagbok. Jo därför att allt i mitt liv har präglats av kamp. Jag har fått kämpa med en autistisk läggning, som jag knappt varit medveten om förrän på senare tid. Jag har ofta hamnat i konflikter och uppfattats som obekväm, burdus och egensinnig. Jag har lätt för att tända till och bli förtretad. Jag har lätt för att fly bort från det som är obehagligt och har fått kämpa med att rätta till saker som jag gjort fel. Dessutom har jag haft olika tics och fobier att kämpa med. Trots allt detta är mitt liv ändå mycket positivt och ljust. Detta tack vare Herren Jesus Kristus. Utan honom och det han gjort i mig och för mig hade jag antingen varit död före min 23 års dag eller suttit i fängelse för något grovt brott. Jag vill med denna dagbok visa på hur viktigt det är att lära känna Herren och ge sitt liv till honom. Herren välsigne var och en som läser denna dagbok. 

Fredag 17 Januari 2025: "Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus velat ge honom." "Liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom..." Kära dagbok idag hittade jag några gamla almanackor som berättar om mitt liv. Jag tänkte dela med mig av några händelser ifrån min barndom och det första jag konstaterar är att Gud varit verksam i mitt liv långt innan jag blev frälst. Ja han har nog varit där innan jag blev född. Men född blev jag till denna jord Tisdag 9 september 1947 kl 02.25. När jag var bara en månad gammal den 12 oktober blev jag välsignad av farfars bror Erik, som hade utvandrat till USA och var pastor i Florida men som nu var hemma i det gamla landet på besök. Denna välsignelse har vad jag förstått haft stor betydelse i mitt liv. Jag har haft Guds beskydd sedan jag föddes på ett mycket påtagligt vis. Vid åtta månaders ålder gav jag mig ut på äventyr. Vindstrappan i ladan lockade men mor fick tag i mig på sista trappsteget. Två gånger har jag varit nära att drunkna. Första gången i grannens badkar och andra gången på vintern, när jag var tio år i tjärnen som fanns i byn. Tack Herre för den björkkvist som du placerat så att jag kunde dra upp mig själv ur vattnet. Dyblöt och genomfrusen kom jag hem för att upptäcka att att ytterdörren var låst. Det var 15 minusgrader och efter att ha suttit och väntat på bron en halvtimme förstod jag att jag nog måste gå till grannen för att få hjälp. Kläderna hade frusit till pansar och jag darrade nu av köld. Det värsta var dock kvar, att behöva klä av sig inför grannens flickor som ju var i min ålder. Nej det allra värsta var nyponsoppan, som visserligen värmde men som var så tjock och full av klimpar att jag kväljdes för varje sked. När jag äntligen hade tvingat i mig den så hällde grannfrun upp en portion till. Märk att på den här tiden var ett barn utan talan inför överheten. Man lyder utan protest så det var bara att äta upp. Visst var vi busiga och gjorde ofog men vi visste vår plats och hade respekt för alla vuxna. Om vi jämför med hur det är i dag i samhället i stort och i skolan så finns det bara ett ord som passar. Det är anarki. Eller kaos. När jag var två år drygt trillade jag nerför grannens branta trapp. Mor hörde mitt skrik när jag föll och trots att hon var i åttonde månaden fick hon sån kraft av Gud att hon hoppade över häcken och staketet på drygt en meter för att undsätta mig. Jag hade nog änglavakt även vid detta tillfälle för jag var helt oskadd. När jag nu ser tillbaks på dessa händelser så blir jag både förbluffad och tacksam till Herren och på nytt måste jag utbrista HALLELUJA.

Barn och tonårstid: "Under hans vingar skall du finna tillflykt". Kära dagbok vid åtta tillfällen var jag med om incidenter vid bilkörning. Det dröjde tills jag blev nitton år innan jag tog körkort. Det hela gick på 487 kr. vilket ansågs som ett dyrt pris för att få "lappen" enär en kompis klarade sig med en kostnad på under 300 kr. En av krockarna var mycket allvarlig. Vi hade kappkörning och i en fart på 130 km/tim stötte jag ihop med den andra bilen som var på väg att vända och stod nästan still. Tack Gud för att du hade placerat en skogsväg bredvid landsvägen. Visserligen löpte den bara 200m längs med stora vägen men det var just där jag hamnade och kunde också få stopp på bilen innan skogen. Tack Herre också för att den nionde olyckan med bil aldrig inträffade. Jag hade legat efter ett husvagnsekipage på en riktig krokväg i flera kilometer. Till slut brast mitt tålamod. Nu kör jag om. Men då kom en stark och obehaglig känsla över mig. Låt bli! Och mycket riktigt en stor personbil kom i full fart från andra hållet. Där hade mitt liv kunnat ta slut. När man på nyheterna talar om pojkar och ynglingar och säger att de är män så är detta inte sant. Man är inte mogen att kallas för en man förrän vid 30 års ålder. Både fysiskt, psykiskt, socialt och andligt blir man idag inte mogen att kallas för man förrän vid denna ålder. Jag är själv ett gott bevis för denna slutsats.

Juni den 15 1950: "Och Gud sa låt oss göra människor till vår avbild". Kära dagbok idag fick jag en lillebror. Men jag vet inte om det var så bra. Den där ungen bara skriker och skriker och mamma ägnar sig ju bara åt skrikhalsen. Hon tycks inte ha någon tid för mig. Jag blev så arg och sa till mor: "I ska ta e ski ö a ijäl an". Ja syndanaturen visade sig tidigt i mitt liv. I boken "om Lillen" har far noterat under rubriken "Viktiga händelser i lillens liv" två saker. Mässlingen och vattenkoppor. Inte särskilt spännande.

Dagboken är inte slut här. Fortsättning följer....